”Det luktar höst”, brukade de vuxna alltid säga om kvällarna så här års; när jag var barn, däruppe där de dagsljusa sommarnätterna definitivt har mörknat nu i augusti. Man kan inte längre skylla på att det är mulet. Jordaxelns lutning har gjort sitt, och det är som det alltid har varit, men ändå utlöser de ständigt återkommande skiftningarna i solhöjd, ljus, temperatur och allmän atmosfär samma existentiella ångest varje augusti. Som vuxna, åtminstone där och då, gärna tog ut på barn genom att poängtera att ”skolan snart börjar” och ”livets allvar”. Jag slipper det där nu, och jag ger fullständigt fan i vad det luktar över 100 mil bort. Eventuell existentiell ångest använder jag som nattligt bränsle i mitt utforskande av fraktalernas tidlösa värld. Inte till att plåga barn. Augusti har hittills varit en bra månad för fraktaler, och jag har under de senast gångna augustinätterna gjort en hel serie fraktaler tillägnade fenomenet ”Det luktar höst”.

• Leave a comment cancel

  Spara mitt namn, min e-postadress och webbplats i denna webbläsare till nästa gång jag skriver en kommentar.